Jag är inte någon liten lort…

Jag är modig. Är det något jag lärt mig av det jag hittills vågat göra, är att vill jag verkligen göra något så gör jag det trots ångesten.

Att vara modig innebär inte, som de flesta säkert vet, avsaknad av rädsla. Snarare tvärtom skulle jag vilja påstå. Shit vad rädd jag är ibland. Men här lever jag, andas och försöker mig på att skapa en framtid, våga saker, se mig om i världen, prata med nya människor, lära mig saker. Jag ger inte upp. För jag vill inte vara någon liten lort (syftar till Astrid Lindgrens bröderna Lejonhjärta).

Resan till San Sebastian var stressig, flygrädslan övertogs av stress för förseningar, eventuellt missa flyg, hur ska jag hitta på terminalen (hade dock googlat och tittat bilder och kartor innan på terminalerna…så klart!). Jag hade ju bara mig att förlita mig på.

Vi störtade inte – så yey på den! Vi blev försenade – på nästan alla tre flygen – så check på det! Jag fick springa genom STORA terminaler, nya säkerhetskontroller, Svetten som rann och glutenintoleransen som gjorde att det inte fanns något jag kunde äta, men vem var egentligen hungrig? Jag var ju på väg.

När vi landar med sista flyget i San Sebastian – andas en del av mig ut. Jag överlevde, nu skulle jag bara ta mig därifrån med tåg till Biarritz om jag minns det rätt. Vart låg tågstationen? Gick det bussar dit?

just det…ryggsäcken kom med 🙂