100 dagar MEDITATION

Idag har jag mediterat 100 dagar i FÖLJD. Jag började meditera i början på Augusti efter en tuff sommar med bedövande ångest och tre panikattacker. Det tog sin lilla tid, ibland är det viktigt att gå igenom det man går igenom, men tillslut så kom jag till den punkt då jag kände att jag behövde och kunde ta ett medvetet beslut av att ta tillbaka mitt liv.

Att må dåligt är är pärs. Allt jag ville göra var att gömma mig under täcket och låtsas som att världen utanför inte existerade.

(Men låt mig fokusera på meditationen och inte på ångesten även om jag kan skriva massor om den också, men det får bli en annan gång.)

Jag hade använt mig av Headspace tidigare, Headspace är en app som guidar en genom meditation. Här är deras hemsida och här är ett TED talk med Headspace grundaren Andy Puddicombe. Jag visste att jag hade uppskattat detta tidigare och längtade efter att få lugn inombords.

Jag började kontinuerligt med Headspace i september, men gjorde nästan varje dag i augusti också. I början är det otroligt svårt att hitta en ro mitt i alla stressade och ångestrelaterade tankar. Men Andy guidar en genom det, så jag var inte ensam.

Jag började med 15 minuter sedan ökade jag till 20 minuter. Jag fokuserade på andningen och lät tankarna komma och gå. Min upplevelse är inte att jag blir av med mina tankar – men jag lär mig att distansera mig från dem. Jag har här försökt rita upp hur jag upplever att det var innan meditationen:

Allt är ett KAOS inombords. Jag kan inte särskilja vad som är jag, vad jag tänker eller vad jag känner – detta KAOS är det som ger mig ångest. Så här är det för MIG, behöver inte alls vara någon annans upplevelse. Jag uppskattar INTE KAOS 😉 (det behöver inte vara dåligt att ha tankar/känslor så som bilden ovan – FÖR MIG är det dåligt, men någon annan kanske uppskattar det och finner något bra i det)

Här är efter meditationen:

Jag är INTE mina tankar eller känslor. Jag är något utanför detta, och därför kan jag medvetet ta kontroll på vilka tankar jag lyssnar på och vilka jag låter passera.

Det meditationen med Headspace hjälper mig med är att skapa utrymme för tankar och känslor att få vara utan att det direkt påverkar mig. Jag HINNER höra mina tankar innan jag REAGERAR på tankarna – vilket ger mig möjlighet att värdera om tanken är något som är värt att reagera på, eller något som ska passera. (Det finns MYCKET att säga kring våra tankar och hur tankarna fungerar men jag håller fokuset idag på meditationen!)

Här är ett (av många) TED Talks om just fördelarna med meditation (och yoga).

MEN för min del så skapar utrymmet, som meditationen ger mig, mellan tankar och känslor, ett sätt att höra innan jag reagerar och detta ger mig en känsla av kontroll – en känsla av att inte vara förlorad i mina tankar utan jag kan göra medvetna val kring vad jag lyssnar på och vad som får fortsätta ut.

Meditationen ger mig mod att våga lyssna, att våga stanna upp och höra det som är svårt, jobbigt, negativt och positivt inom mig. Jag vill inte fly eller slåss med mina tankar, jag vill lära känna dem, ha en NYFIKENHET kring dem och se dem för vad de är. Det hjälper mig meditationen med också.

Det finns så mycket mer jag skulle vilja fördjupa mig i och dyka in i här, men jag behöver ta det i egna inlägg. Om ångesten, om tankarna, om modet att våga lyssna, att vara närvarande i nuet.

Jag gör detta för jag vill leva mitt bästa liv, meditation är mitt verktyg för att just nu kunna göra det. Kanske kan jag inspirera dig att ta ett steg mot att våga lyssna, stanna upp i 5 minuter när det passar dig, lägg handen på ditt hjärta och fokusera på andningen, låt det som dyker upp komma och gå.

Andas in…andas ut….

Buen Camino!

Carrión De Los Condes; dag 18

Vägen går framåt. jag trivs så bra i gänget, jag känner mig tacksam när jag går där tillsammans med dom att jag får dela denna resa med dem. För mig gör det sådan stor skillnad, jag tänkte innan att det skulle vara okej att gå själv – jag reste ju ändå hela vägen dit själv. Men nu när vi går här tillsammans är jag så evinnerligt tacksam att inte behöva gå själv. tacksam för de dagar jag hade i början, men ännu tacksammare nu!

Ibland går vi tillsammans i grupp, ibland sprider vi ut oss, beror på humöret. ibland med musik i öronen och ibland bara tysta.

Det blir en medveten och ibland omedveten meditation. Mindfullsness vare sig man vill det eller inte 😉

Fötterna upp, och vila efter en lång dags promenerande. Här var vi så glada och tacksamma för att det INTE var våningssängar – det kändes lyxigt 😉 vi hade till gång till ett kök och lagade vår egen mat, pasta och tomatsås. Vi lärde även känna italienarna för första gången – ”the italians” – som vi kallade dem.